Först läste jag i någon föräldratidning om ett par som tog sina ungar och drog till Bali där de öppnade café och hotell. Sen läste jag hos coola Anna om den gnagande vinterskräcken.
Och nu sitter jag här och undrar hur jag ska klara av att leva i Sverige i resten av mitt liv. Jag fattar verkligen inte? Jag älskar Sverige som land. Jag hatar vår geografiska position. Jag har all min släkt här, alla mina vänner, min familj. Men jag hatar vintern. Eller rättare sagt, jag hatar januari - påsk. Efter påsk släpper allt och jag kan andas igen, jag behöver inte vara konstant spänd i kroppen av ett missnöje som bara går över när dagarna blir ljusare. Oktober - december är uthärdligt enbart på grund av den då stundande julen, men ändock uthärdliga.
Så egentligen skulle jag också vilja göra något sådär galet. Ta allt och sticka iväg. Fast bara för två - tre månader. Komma tillbaka lagom till påsk och sen njuta av Sverige. Tills nyårsdagen, då vi försvinner igen.
Men hur gör man en sån lösning? Jag ser inte framför mig att vi någonsin, ever, never, kommer ha råd att sticka två månader till Thailand med tre ungar och hela köret. För att inte tala om jobbet som man måste ha för att ha råd med det - hur förankrar man där att man är gone with the wind två månader per år? (För jag vill ju inte försaka min sommarsemester).
Jag vill verkligen inte bo i Sverige januari, februari, mars. Jag vill verkligen bo i Sverige resten av året. Jag ser ingen lösning på det här och det skär i mig när jag tänker på att jag är 26 år, jag har kanske 50-60 år till av vinterhatande misär framför mig.
Vad gör man åt saken?
7 kommentarer:
Alltså, jag vet ju inte hur er ekonomi/situation ser ut, men om ni åker iväg så kan ju båda två gå på föräldrapenning (förutsatt att ni har kvar dagar på ett av era äldra barn). Det kompenserar för inkomsten. Sen kan man hyra ut sitt hus/lgh under tiden man är borta och använda de pengarna för att hyra hus i Thailand. Återstår förstås resan att spara ihop till. Går att få tag i ganska bra pris på flygplåtar om man är ute i god tid och om man kan tänka sig att mellanlanda, men visst, en kostnad.
Att leva i Thailand är billigt, maten kostar inte mycket.
Så, det kan gå! Och det är fantastiskt! Vi var borta två månader båda gångerna.
Här har du en till som har ångest. Förra vintern drog vi till Thailand i sex veckor och just nu undrar jag varför vi överhuvudtaget åkte hem. Hatar, hatar vintern!
Jag bokade precis vår resa. Vi blir borta tre månader. Vi blandar semester med sparad semester och fyller ut med de sista fl-dagarna.
Jag trodde heller aldrig att det skulle gå, men vi löste det praktiska tack vara förstående chefer.
Jag tror du behöver odla saker helt enkelt. Man kan börja sätta fröer i februari. Det är det enda som förmår övertyga hjärnan om att det är på väg att bli vår fast det ser ut som Nordpolen ute. Du behöver inte vara odlingsintresserad. Det ger sig med tiden.
Dessutom löser det ditt problem med att inte ha något att göra under föräldraledigheten. Det är bättre att umgås med palsternackor än med sopprötter i alla fall. Jag ångrar all tid jag någonsin spenderat på öppna förskolor ihop med idioter.
Låter det inte som en bra idé så sälj huset och långsemestra i Thailand ngra månader. Finns ingen som helst poäng med att bo på landet om man ändå bara sitter inne och kollar tv-serier (JMHO).
Tove - fast vi älskar ju att bo på landet. Så vi vill verkligen inte sälja huset. Har aldrig trivts såhär bra med mitt boende, någonsin.
Men odling är inte min grej. Allt bara dör. :-)
Vi ska dock helt klart se över våra alternativ när det gäller thailandsresor. Det skulle ju räcka med någon månad för oss, lätt.
Det är ju skitbra...att ni trivs. Jag undrar bara om ni verkligen är "making the most of it": Det verkar vara mycket sitta inne o kolla tv. Skaffa en get eller bygg ett torn på huset eller något som tar sjukt mycket energi och som man inte kan göra i stan. Då tar du dig igenom vintern OCH fyller föräldraledigheten med innehåll. Två flugor på smällen!!!
Fast jag är ju inte intresserad av såna saker. Jag ser liksom inte varför man ska bli bonde eller hurtig bara för att man bor på landet. Nej, vi gör säkerligen inte the most of it. Men vi är nöjda och trivs bra. Sen har vi ju jobbat något enormt i trädgården i våras och försomras, sen hände massor som gjorde att luften gick ur oss.
Om vi skulle börja starta ett mindre lantbruk skulle vi nog inte längre trivas, och vad är då poängen med att bo på landet?
Skicka en kommentar