Förfall. Totalt förfall.

Måndagar innebär alltid misär här hemma. Eftersom jag pluggar på distans hela den här terminen har jag ingenstans att vara och passar på att ta igen mig efter helgen, som på något sätt alltid blir mer aktiv än vad jag egentligen klarar av.

Eftersom helgerna på något sätt alltid blir mer aktiva än jag klarar av innebär det också att hela söndagskvällarna går åt till ren självbevarelsedrift. Dvs vila. För hela familjen. Ergo är hemmet en studie i förfall varje måndag. Och eftersom jag som konstaterat behöver måndagarna till att vila upp mig, är städning inte något som står på schemat.

Så här går jag omkring i morgonrock och smutsigt hår och tittar på smulor och fläckar och stök. Och orkar inte lyfta ett finger mer än vad som krävs av mig när det gäller skolarbete. Om ens det. Om någon nån gång vill skicka soc på mig så ska de se till att soc kommer på ett oanmält besök en måndagsförmiddag. Eller eftermiddag. Eller till och med kväll, för den delen. Man ska inte försköna verkligheten.

De här tulpanerna står i vardagsrummet.

Det ser nästan ut som en installation; det vackra, skira och hoppfulla mot det omgivande kaoset. Ah, vi kan väl säga att det är en installation, så kan jag vänta med städandet några dagar till?