Läste på familjeliv om en mamma som förfasade sig över att det var barn ute och lekte på gården klockan 19.15. Får de vara uppe längre bara för att det är vår, undrade hon. Varför håller man inte på sina rutiner?!
Ibland blir jag så trött och ledsen av folks jävla gnällighet. Är det på riktigt ett problem för henne att barnen känner livet i sig och får spring i benen? Spelar det någon roll att man kanske kommer i säng en timme senare under sommarhalvåret, trots att det är skoldag efteråt? När vi äntligen får lite ljus, lite värme, lite liv - ska vi då anse att det är något fel ifall rutinerna med läsning eller bolibompa inte hålls? Jag tror att de flesta barn dessutom mår bättre av att vara ute länge och leka, om det så ruckar på deras läggdags, än att hålla på rutiner och tider bara för att.
För vem vill egentligen gå och lägga sig precis när man ska när himlen äntligen är ljus och det är spring i benen och den förbannade vintern äntligen är över?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar