torsdag 26 maj 2011

1 + 2 = ?

Jag fikade med en vän idag och vi kom in på åkomman dyskalkyli som vi båda lider av. Som dyslexi, fast med siffror istället för bokstäver. En mycket irriterande åkomma, särskilt eftersom jag idag fick lära mig att den inte bara gör att jag fick två fula G i mitt slutbetyg från gymnasiet (ja men vafan, jag klankar ju ner på mig själv hela tiden i den här bloggen, lite får jag väl skryta också?) utan också gör att jag har kasst lokalsinne samt dålig tidsuppfattning. Alltså, att jag har det visste jag redan. Att det beror på dyskalkylin fick jag lära mig idag. Så sweet, nu har jag också en diagnos att skylla mina svårigheter på!

I alla fall så började vi prata om sånt som andra tycker är förståeligt och som vi bara gapar åt. Som till exempel när maken förklarade för Noa hur gångertabellen fungerar. Han sa att 7 x 4 är 7 + 7 + 7 + 7. Noa nickade och jag gapade. Aldrig att jag har tänkt på det så. Jag har alltid sett på det som att siffran 7 multipliceras med siffran 4. Inte att siffran 7 läggs ihop med sig själv fyra gånger. Slutresultatet blir ju detsamma, men det är hur man ser på det som gör en rätt stor skillnad.

Vidare då. Minus. Finns det någon som tycker att det är lätt? Visst, 7-5 = 2, men sen då? När siffran som står först är mindre än siffran efter? Typ 67 - 49? Sju är ju mindre än nio, det GÅR ju inte! För att inte tala om alla dessa bråktal och decimaler och allt sånt.

Till sist kom vi i alla fall fram till att matte är ett rätt onödigt skolämne på "högre nivåer". Sure, lär barnen det grundläggande och vikt- och mängdskattning och procent och sånt. För ska man på rea eller baka eller jämföra blöjpriser så kan ju sånt vara viktigt, det går jag med på. Men sen? Grafer och tabeller och diagram och bråk, bråk, bråk? Vad är poängen med det? Har någon av er någon gång känt att ni bara MÅSTE räkna ut avancerade tal NU, utan att vara i närheten av en miniräknare? Inte så ofta va? Till och med i Amazing Race, när de ska räkna ut kilopriset på guld, har de ju miniräknare.

Jag ser helt enkelt inte poängen med att jag som gick Samhäll/Språk var tvungen att läsa Matte B? "Det behövs för högskolan sen", ja men varför då? Varför ska jag som läste medie- och kommunikationsvetenskap behöva Matte B? Det behövdes ju inte. Är det inte bättre att skippa matte i gymnasiet så får de som är intresserade (dvs vanartiga) välja till det?

Nu kan man ju hävda att det går lite emot min linje som jag brukar hålla i skolfrågor, dvs att all kunskap är bra kunskap och att man inte ska nischa elever för tidigt. Man kan också hävda att jag kanske inte har haft sådär jättestor användning för grekiskan jag läste på gymnasiet. Särskilt inte eftersom det inte var nygrekiska, utan den döda versionen. Det kan man ju hävda.

Men alltså, kom igen. Matte? På riktigt? Vad ska det vara bra för?

14 kommentarer:

presens sa...

Jag fattar inte. Hur kan man tänka "ta sju fyra gånger" utan att tänka 7+7+7+7?

Jag är för övrigt bra på algebra och trigonometri och sånt, men suger på geometri och statistik, har ett uselt lokalsinne och dålig tidsuppfattning. Tänk att det hör ihop. ;-)

Algebra är ju som latin - det gäller att kongruensböja och se till att allt är lika även när man ändrar.

Ellen sa...

Algebra är jag också jättebra på. :-)

Ellen sa...

Jag tänker liksom att siffran sju multipliceras med siffran fyra. Ungefär som 7 plus 4, fast med gånger istället. Hänger du med?

presens sa...

Nä.

leos mamma sa...

sniffa mjuk bäbis ftw! jag <3 majken :)



de allra flesta med dyskalkyli är "bra på" algebra. det finns en annan typ av logik bakom det än bakom annan matematik, man letar mönster och räknar inte. problemet med att vara sifferblind är att man inte ser det logiska sammanhanget och 7*4 är liksom inte 7+7+7+7 eller 4+4+4+4+4+4+4 i huvet då. jag kan bara gångertabellerna för att jag nött in dem, inte för att jag förstår dem. och med "kan" menar jag "om jag får tänka efter lite så vet jag vad 7*4 är". det kommer inte automatiskt.


det jag tycker är jobbigast är inte att andra tror jag är dum i huvet, utan att andra tror jag är respektslös för att jag ofta är sen, när det enbart handlar om problem med tidsuppfattning och tidsuppskattning. det är inte som att jag inte försöker, det är bara helt omöjligt när man inte kan avgöra om det gått en kvart eller tre timmar...

Tahira sa...

Men, vad tänker du att "multipliceras" är?

Jag är också usel på matte, och kan överhuvudtaget inte räkna, eller höger och vänster utan att titta på vilken hand ringarna sitter. Kartor är okej, men tidtabeller och priser går bort totalt.

Jag fjäskade mig till min G i matte A och struntade i matte B eftersom det inte var obligatorisk så länge man hade tillräckligt många andra kurser.

Som tur är verkar det inte genetiskt. Eller så är det min mans gener som gått i arv. Han är matematiker.

Tjockalocka sa...

Men när man kommit tillräckligt högt upp i studierna är ju matte inte längre siffror utan just mönster, strukturer, logik och problemlösning - min professor på Teknis påstod till och med att det är den högsta konstformen (!).

Jag gillar matte.
VSB. ;-)

Ellen sa...

Tahira - jag tänker att det är ett räknesätt som andra och så lär man sig vad svaret är. Som att lära sig språkglosor.

Tjockalocka - du är konstig. Matte. Pfft! ;-)

Anonym sa...

Tänk "mellanled"! 67-49=67-40=27 27-7=20 20-2=18
Så räknar kidsen nu för tiden, iallafall på lågstadiet. Fast det kanske ändå blir för knepigt, men för mig funkar det!
//Mary

presens sa...

Jahaaa... Nu förstår jag! Pluttifikationstabellen som utantilläxa.

Jag räknar också minus som Mary. Det går helt automatiskt.

Ellen sa...

Jag fattar inte ens vad mary skrev.

leos mamma sa...

tahira, att inte kunna läsa tidtabell är en klassisk dylkalkyligrej. välkommen till klubben :)

tjockalocka, alltså... för att komma "tillräckligt högt" så måste man kunna grundläggande matematik. inte minst för att få godkänt i kurserna så att man har behörighet att läsa högre kurser. i rest my case ;)
(högsta konstformen, pfft, my ass. #estet)

leos mamma sa...

för övrigt är mitt knep att göra omvänt istället. ska jag räkna 67-49 så räknar jag 49+?=67, för att det är enklare. ibland räknar jag i mellanled också. i övrigt är min fasta ståndpunkt att MINIRÄKNAREN UPPFANNS AV EN ANLEDNING!! ;)

presens sa...

Klart att matte är en konstform. Ekvationer kan vara vackra. Och matte kan användas till att illustrera annat också. Jag har förklarat queerteori med hjälp av binära matriser, till exempel. ;-)