tisdag 17 maj 2011

En tankeställare

Idag var jag på bvc och fick bland annat fylla i ett test för att se hur man mår efter förlossningen. Tanken är ju att de då ska kunna fånga upp mammor som bland annat drabbats av förlossningsdepression. Jag satt där och tittade på pappret och insåg att jag skulle kunna fylla i det "sämsta" alternativet på nästan varje fråga, men det har ingenting med Majken eller förlossningsdepression att göra. Istället beror det på det ständigt pågående projektet "Gå ner i vikt".

Eftersom mitt kassa mående nu inte beror på att jag har fått ett barn nyligen fyllde jag i formuläret på ett annat sätt och blev godkänd. Men det fick mig att fundera: ska det verkligen vara såhär? Svaret är ju rätt enkelt: nej det ska det inte. Det ska inte vara så att en dag är förstörd för att vågen visar några hekto mer än dagen innan. Det ska inte vara så att jag utöver sömnbrist, tredjebarnsomställning, husbekymmer, ryggont och allt annat som hör till föräldralivet ska lägga till ytterligare en börda. Inte nu. Inte såhär.

Jag vill inte behöva se tillbaka på Majkens första tid och minnas hur sur och grinig jag var. Jag vill inte att mina barn ska behöva ha en grinigare mamma än vad jag blir av allt det andra. För det är mycket just nu. Det är husmålning och altanbygge och en bebis som vill vakna flera gånger per natt och bli buren nästan all sin vakna tid. Det är födelsedagar att planera, barn att läsa för, näsor att torka, sommarledigheter att lösa och så vidare. Det är mycket, och varför lägga sten på börda i onödan?

Så det här projektet får pausa ett tag. Det kommer jag ångra vissa dagar på stranden (baddräkt, hu!) eller på någon fest när jag inte ser ut precis som jag vill göra. Men dessa stunder är bra mycket färre än alla de stunder i vardagen då jag låter mitt viktprojekt gå ut över mig och de i min familj.

Därmed inte sagt att jag tänker gå till skafferiet och äta upp de kakor som ligger där, bara för att. Men jag tänker inte heller låta bli att baka och äta en rabarberpaj med mina barn, eller låta bli att åka iväg en varm sommarkväll och ta en glass. Den här årstiden mår jag som bäst och det vore onödigt att förstöra det. I höst däremot, då. Då tycker jag ändå att allt är skit, så då kan jag köra på igen.

Men nu, paus som sagt. Ses på stranden! Jag badar i vassen, men skriker å andra sidan inte på barnen!

9 kommentarer:

Babushka sa...

Fasen vad sunt och BRA!
Jag gjorde på samma sätt som du men jag formulerade det aldrig lika bra.

När jag gick tillbaka till jobbet och maken var ledig så hade jag tid över att tänka på bara mig. Iaf under vissa stunder på dagen ;)

Träning och kost har funkat finfint och de där dryga tjugo kilona som jag inte orkade ha på kroppen är snart ett minne blott.

Njut av din glass och över att du mår bra, om än i vassen :)

Emma Fahlstedt sa...

Hej!
Läser din blogg men har inte kommenterat förrän nu.

Jag måste säga att du gör helt rätt. När mitt andra barn föddes i somras gav jag mig själv en månad, sedan skulle det bantas. Det ledde bara till ångest och efter pushning av min man gav jag upp projekt viktminskning till förmån för projekt njuta av bebisen.
Efter jul, när han var fem månader var jag astaggad, hyfsat utsövd och det gick snabbt och faktiskt enkelt att gå ner drygt 10 kilo. Jag är så nöjd att jag väntade de där månaderna och tillät mig själv att käka choklad och dricka latte utan ångest.

jänet sa...

you go girl!

Anna Klara sa...

Jag önskar att jag kunde göra likadant fast permanent. Lösgöra mig ur det missnöjesmoln som bara har med min kropp, mitt ansikte och min frisyr att göra. Gud vad jag önskar det. Periodvis går det bra, faktiskt, men så trillar jag dit igen. Som nu. Helt fucking hopplöst. Tips?

Ellen sa...

Åh vad fina ni är!

AK - nej, jag vet inte hur man kommer ur det. Men jag jobbar på det, för det är ju helt stört att man ska gå omkring och vara på dåligt humör och må dåligt på grund av sitt utseende. Stört. Och så svårt att låta bli.

Jenny i Malmö sa...

Heja Ellen!
Jag har gått upp 18 kg redan och är bara i vecka 30.
Mitt mål är att komma i form så jag kan springa vårruset i maj nästa år. Jag vet också att det kommer bli tufft då och då men jag har lovat mig själv att inte stressa med min viktnedgång.

Njut av Majken och din fina familj istället!
Massor av solmogna jordgubbar och glass önskar jag dig i sommar!

Veronica sa...

Klok du är. Och snygg! Mycket sitter i skallen och är du schysst mot dig själv och inte dömer dig för de extrakilon du försökt bli av med så kommer du mår bra och samla energi till att eventuellt ta tag i det senare. Om du fortfarande vill det då vill säga. Jag äter ju som sagt bara det jag vill ha och det min kropp mår bra av just nu och då försvinner kilona. Jag har ätit mindre tidigare men då varit så stressad och nedstämd att kroppen vägrade släppa ifrån sig nåt. Tror att det främst är att jag är mer avspänd och egentligen inte lägger vikten vid vikten utan vid att må bra som gör att kroppen gör sig av med extrakilona först nu. Kilon som jag lagt på mig av stress och tröstätning av chips, choklad, snabbmat osv i stora mängder så de ska ju inte vara där egentligen. Det är skillnad att unna sig lite "onyttigt" då och då för att man är sugen och gillar att äta med andra t.ex. och mot att tröstäta eller äta för att få energi som saknas. Du verkar ha sån koll på varför du tänker äta det du förbjuder dig själv just nu, så det låter bara klokt och vettigt att göra så tills annat lugnat sig.

Åsa sa...

Du är klok, du.

Rockabillan sa...

Helt rätt tänkt!
Jag vill typ applådera och göra vågen åt det här inlägget! =)