Jag är så extremt jävla nära att frysa in fem kilo pannkakor och ta fram några varje kväll och servera framför teven. Jag är så trött på skrik och bråk och vansinne för att man vill att de (han) ska komma till bordet och åtminstone SMAKA lite och SITTA en liten stund.
Det är liksom inte värt det. Om han kommer som tjugoåring och klagar på vitaminbrist, benskörhet och proteinbrist tänker jag rycka på axlarna och säga "skyll dig själv, jag försökte".
Ungefär så.
8 kommentarer:
Åååååh jag vet precis hur det är. Ungar kanske inte har något näringsbehov alls? För det känns ju inte som att de direkt har några överlevnadsinstinkter när det kommer till mat.
Ungefär hur länge håller barn på och matkrånglar? Ettåringen har liksom precis börjat och jag är lite nyfiken på ungefär hur många måltider av det slaget jag nu har framför mig.
Äh, vitaminer finns ju på flaska.
sarasbetraktelser - tja, han har krånglat i... fem år nu. Så att eh, jag vet inte när det går över.
De andra två krånglar inte alls, tack och lov.
presens - ja, snart är det den vägen jag går.
Jag har slutat att oroa mig. Barn är periodare i mångt och mycket :-)
Åh, vår 4-åring också! Hon var oerhört skeptisk redan vid smakportionerna, förlåt, smaksensationer heter det visst numera...
Vi upprepar som ett mantra "Hon har i alla fall alltid sovit bra".
Det värsta är ändå alla som tycker att man skämmer bort sitt barn om man inte tvingar dem att smaka på allt. Så säger bara någon som inte har haft en matvägrare i huset...
Sen kan man ju ha broccoli och morötter i pannkakorna...
Ja typ att jag redan gör det. Och typ att jag kommer säga samma sak när han är tjugo. Vi måste äta pannkakor någon gång i veckan för att han ska äta (har också en femåring som är totalt ointresserad av mat). Men vi lägger i mandelmjöl, extra ägg och havremjölk. Och ibland linser, om vi orkar så mycket. Moahahaha! måste ju väga upp nutella han har på... Sitta en liten stund måste han dock, fast inte alltid smaka. Och han måste äta mat om han ska få efterrätt de gånger vi har det. Hatar tvång kring maten, men hatar ännu mer människor som bara "ja våra barn äter allt, tror det är för att jag alltid varit så avslappnad kring det hela". Och favoriten "barn svälter inte sig". Nehej nej. Typ som att min son började gå så tidigt för att jag var så himla avslappnad kring det då?
Skicka en kommentar