Så kräks jag på de senaste dagarnas (twitter)debatt om vem som är en bra feminist. En god feminist. Vem som ska få kallas feminist. Särskilt, verkligen särskilt, när det kommer från människor som föraktar det som gav kvinnorna möjlighet att komma ifrån hemmen och skaffa sig en egen försörjning.
Det kanske gör mig till en likadan person förresten? En som delar in i dåliga och bra feminister? Jag hoppas inte det, för jag tycker att man kan vara feminist på det sätt man vill, så länge man har jämställdhet som mål. Sen kan man vara komplett jävla dum i huvudet som feminist också, så klart, och i mina ögon är man det om man kastar skit på förskolan; en av de viktigaste sakerna vi har som borgar för kvinnors självständighet.
Men herregud, vad är väl ändå egna pengar och möjlighet att lämna "familjeförsörjaren" ifall han spöar på en? Dagis. Bara larv.
Suck.
68 kommentarer:
Kan du inte summera debatten lite för oss som inte hänger på twitter (det vill säga inte har fattat hur man hänger med i debatter)?
Inlägget känns lite osammanhängande när man inte har bakgrunden och kontexten...
Alltså, här är jag lite kluven faktiskt. Förskola som koncept - fantastiskt! Klart att alla ska ha en möjlighet att yrkesarbeta och kunna lämna sina barn i trygga, pedagogiska händer utan att vara förlitad till dyra nannies och liknande. Som i USA t.ex, där många mammor "måste" sluta arbeta för att det inte lönar sig att betala dagis för barnen.
Men i storstäderna (och kanske på andra ställen också, vet ej) är stora barngrupper ett problem. Jag tror inte att alla små barn (säg 1-2 år på en höft) mår helt bra av att vistas i en såpass stökig miljö under längre perioder. Har vänner som är förskollärare som säger samma sak. Pedagogerna är fantastiska och vill barnens bästa, men resurserna räcker inte till och alla barn kanske inte får det de behöver.
Så jag kan absolut förstå att man väljer att vara hemma längre och därmed väntar med förskola tills barnet är lite äldre och kanske t.ex. kan kommunicera sina behov bättre.
Kan man "bara" vara feminist om man delar föräldraledigheten 50/50 och arbetar heltid? I så fall, finns det inga amerikanska feminister? Där anses det ju vara fullt legitimt att vara "stay at home mom", så länge det är kvinnans "egna val".
Jag säger inte att du har fel och X har rätt, bara att jag kan se det ur flera synvinklar.
presens - nja, jag orkar nog inte det till fullo. Men i kort så har Cissi Wallin, Hanna Fridén och Lady Dahmer kritiserat andra för att vara för provocerande, för manshatande och för bortskrämmande. Typ.
Sonja - jag tycker, i grund och botten, att alla får kalla sig feminister om de vill ha ett jämställt samhälle. Sedan finns det queer-, radikal-, vänster-, akademiska-, biologistiska- och mainstreamfeminister och säkert 100 varianter till. Däremot finns det ju alltid personliga åsikter om vad som är den bästa vägen att nå målet, så är det ju inom alla åsiktsgrupper. Se bara på sossarna.
I alla fall då: JAG tycker att det är fullkomligt egalt ifall man rakar armhålorna eller har push up-bh på sig. Sånt är så jäkla oviktigt i det stora hela. Det absolut viktigaste, enligt mig, är rätten till utbildning, jobb och försörjning för kvinnor. För att där börjar liksom all frigörelse.
Och om man då snackar skit om det som är en stor förutsättning för detta, då tycker jag att man har tokfel, och att allt annat man gör och säger är rätt oviktigt, eftersom man så fundamentalt missar poängen. Återigen: enligt mig.
Så nej, man behöver inte vara karriärist som delar föräldraledigheten 50/50 för att vara feminist. Men om man nu tycker att barngrupperna är för stora eller att det finns problem med förskolan idag så är ju lösningen inte att stanna hemma och vara försöjd av sin man, utan att på politisk väg engagera sig för en förändring. Om man nu tycker det är viktigt.
Eller så tycker man inte det är viktigt.Och man kan ändå kalla sig feminist, till och med en predikare som missionerar, om man vill det. Men JAG tycker att det är dumt och fel.
Och om man bara är en liten oviktig person som jag, som ingen lyssnar på, då kan man lalla på med lite vad som helst. Men om man, som de tre som jag nämnde ovan, faktiskt ropar ut sina åsikter i radio och tidningar osv och faktiskt har EN RÖST, då kan jag inte låta bli att reagera när man så fullkomligt missar målet och dessutom har mage att klaga på andra.
Jag håller med "Sofie med Sonja" och kan till viss del också hålla med dig Ellen om att man borde försöka påverka politiskt så att kvalitén på förskolan blev bättre, t.ex. mindre barngruppen. Däremot har jag två invändningar:
1 - Jag vill hemskt gärna påverka politiskt för en bättre förskola, däremot har jag ingen lust att använda mina barn som försökskaniner tills den förändringen är gjord. Dvs. tills barngrupperna är mindre (för att ge ett exempel) så ser jag hellre att mina barn är hemma de första åren och då försöker jag lösa det. Deras livskvalité känns i det stora som viktigast.
2 - För mig handlar inte "att ta avstånd från förskolan" om att stanna hemma och vara försörjd av en man. För mig handlar det om att jag anser att barnen mår bättre av att vara hemma längre och känner mig inte som mindre feminist för det, vi har till på köpet delat hemmatiden 50/50.
Emma - det kan jag förstå. Men om man då delar så delar man ju på ansvaret för hemmabarnen också.
Och som sagt så tänker jag inte säga att någon är mer eller mindre feminist. Däremot har jag synpunkter på åsikter om sätt att nå jämställdhet.
Det räcker bra så. Jag är med nu.
Jag tror att du gör en tankevurpa när du säger att man är feminist om man vill ha ett jämställt samhälle. Alla definierar inte "jämställt" på samma sätt. Jag tror att många ickefeminister också skulle säga att de vill ha ett jämställt samhälle, däremot ser de ordet "jämställt" på ett heelt annat sätt än t ex jag.
Anonym - det kanske du har rätt i. Jag vill bara inte behöva säga att någon inte är feminist för att hen inte är det på samma sätt som jag är.
http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/showbiz/tv/3345775/Cold-Feet-star-Helen-Baxendale-may-sign-up-for-new-series-of-hit-drama.html
Här står det om Cold Feet, jag kanske tog i lite men det kanske är på gång i alla fall. fast det jag skulle säga var att jag helt håller med dig angående Lady Dahmer, att skriva det på hennes blogg är dock inte så poppis.
Jag har ju jobbat inom förskolan i många år. Älskar mitt jobb. Skitkul och ja, förskolan är fantastiskt bra. För större barn. För små barn mår inte bra av tidiga separationer eller stressiga miljöer. Småbarnsgrupper har ofta en personalstyrka på tre pedagoger på 13 - 18 barn. Fatta. TRETTON TILL ARTON BARN. Som sagt, jag har jobbat inom förskolan många år och sett det här på nära håll. Det var genom jobbet som jag blev. 1. kritisk mot förskolan (hade andra tankar innan) och 2. genusmedveten.
Och det här har ingenting med feminism att göra. Visst blir det problematiskt när ideologier ställs mot varandra, men för mig kommer ALLTID ungarna först. Om du prioriterar jämställdshetskampen först så är det super. För mig och för alla andra. Tack. Men jag är inte villig att göra det.
Barnen först.
Förskolan är också fantastiskt dålig; stora barngrupper, dåliga rutiner, dålig personaltäthet, bristande miljöer och bristande medvetenhet.
Jag håller givetvis med om att man ska, om man har den tiden och intresset, jobba för att förändra förskolan. Jag tror mer på att öka FP'n så att barnen får möjlighet att stanna hemma länge för jag tror ju inte att små barn (under tre) mår bra av förskolan alls, inte för att förskolan är dålig eller farlig utan för att små barn har andra behov, och det ber jag inte om ursäkt för oavsett hur dum du tycker jag är.
/natashja
ps: kallar folk för dåliga feminister gör jag dock aldrig, det är ditt område att se ner på feminister som inte är tillräckligt bildade, kunniga eller som helt enkelt har ett annat perspektiv än du. ;-) Min kritik var riktad mot de härskartekniker och otrevliga beteende som oprovocerat användes mot enskilda individer.
Men det är ju sånt bull. Att barnen skulle vara försökskaniner är ett bisarrt påstående - dagverksamheter för små har funnits i alla tider, möjligen med en dipp i mitten på förra seklet. Och vad än Lady Dahmer må ha att säga om dagisfrågan så grundar sig dessa yttranden i högst subjektiva tolkningar av erfarenheter gjorda under några få år (hur många år är många? Som jag förstått det har hon ju även "varit fattig i hela sitt liv", levt på socialbidrag åtminstone någon period samt varit föräldraledig i vad är det nu...? VICKET UNDERLAG).
Crap som att "offra" barnen flinar man ju bara åt. Sitt hemma för all del! Men var gärna öppen om att du gillar att bredda röven och luckan i CV:t istället för att jamsa om baaaarnen. Öka FP'n - ja då skulle vissa må. Dock ej BARNEN.
Ja plumpt, grovt - dishar man skit som att förskola skulle vara lika med att OFFRA sina barn kan man gott ha't. Att sitta hemma och klä sina ungar i bajsbrunt och orange har inte gett någon med livmoder rösträtt eller möjlighet att förvärvsarbeta och den sjukliga hybris man måste lida av för att GÅNG PÅ JÄVLA GÅNG attackera den företeelse som förlänat oss absolut störst progression på jämställdhetsfronten - ja, den lämnar helt uppenbarligen inte rum för vare sig en gnutta ödmjukhet eller självinsikt.
Jag tänkte skriva en lång kommentar först, men det behövdes inte. Allt var sagt.
Bajsy -WORD (hur töntigt det uttrycket än låter) på det!
Bajsy, alla har vi vårt personliga perspektiv. Du tror inte att förskolan är skadlig för små barn, jag gör det. Utifrån det perspektivet så blir mitt val ett annat än ditt. Och självklart. Hade du haft samma övertygelse som jag så hade du antagligen tänkt annorlunda. Det betyder inte att jag har fel och du har rätt. Eller att jag gör korkade val. Jag gör som alla andra, val utifrån min tro.
Ska vi dock prata om frigörelse och möjligheter så har den här tiden varit gudasänd. Jag får äntligen jobba med (samt få betalt) nåt jag älskar och trivs med. (asså jag trivdes på förskolan också, men inte riktigt nåt jag drömt om). Jag har möjlighet att utvecklas och till självförverkling. Det hade aldrig varit möjligt om jag inte valt att vara hemma med ungarna.
Om ett år har jag fördubblat min lön. Ett år till....? Aldrig varit möjligt som barnskötare. TYvärr.
Men grattis då, till att hemmavaron varit lyckad för dig och att du inte behöver fortsätta vikariera inom ett område du inte helt trivdes med (kanske dags att sluta kalla det "ditt jobb" när det börjar bli några år sen sist och du inte har för avsikt att fortsätta? Eller ger det en skön tyngd åt dina inte så jätteunderbyggda uttalanden?). Och toppen att din övertygelse på pricken rättfärdigar stugsittandet.
Om du menar allvar (hah) med att förskolan skulle vara SKADLIG hoppas jag sannerligen att du har för avsikt att agera på högre nivå än medelst ett jävligt självförhärligande blogginlägg. Men det är klart, tid och ork och du ska ju inte behöva OFFRA dina barn.
Om man inte fattar hur viktig förskolan är för kvinnors frigörelse har man inte fattat någonting. Vilket är pinsamt uppenbart. Sedan kan man maskera sin okunskap genom att fokusera på småsaker, och känna sig som Messias för det. Upp till var och en hur man vill göra bort sig.
I övrigt håller jag med Bajsy ovan.
"Skadligt". Tillåt mig hånle.
Jag har personligen för länge sedan slutat försöka följa debatten kring feminism och jämställdhet eftersom den i stort sett leds av en hög självgoda stolpskott som kör med dolda härskartekniker.
Gällande förskolan (och skolväsendet i stort) stör jag mig enormt på att människor som "har jobbat lite som vikarie i förskolan" utan tillstymmelse till pedagogisk utbildning tror sig veta precis hur allting fungerar. Man har hört namn som Piaget, Skinner och Vygotskij nämnas och börjar sen hejvilt namedroppa så fort man ska diskutera även om man inte har en jävla aning om vad man pratar om. Det säger ju sig själv att förskolan inte är SKADLIG för små barn.
Dagis- och lekisverksamhet har funnits i Sverige länge. Om den skulle vara så skadlig som många påstår skulle det innebära att större delen av Sveriges idag vuxna befolkning skulle gå runt med emotionella trauman och ha svåra men av den tidiga separationen. Och vi vet ju alla att det faktiskt inte är så. Att vuxna människor beter sig som småbarn och vägrar växa upp har med helt andra socialiseringsteorier att göra, men förskolan har knappast lika stor roll i detta som många vill påskina.
Att alla "stora" feminister idag dessutom högljutt basunerar att de har rätt och alla andra har fel gör inte jämställdhetskampen någon nytta. Ja, många påstår att det inte alls är så. Men att skriva ut det i ord och sen antyda något helt annat mellan raderna ger ett rätt tvetydigt budskap.
Om det nu är så viktigt med den personliga erfarenheten så vill jag väldigt tydligt påpeka att det i min uppfattning är de värsta ultrafeministerna som är de absolut bästa på att trycka ner och skambelägga andra kvinnor. De kanske säger "det är allas val", men det är långt ifrån det som menas.
Jag har själv funderat på att göra en metaanalys av någon av de stora jämställdhetsbloggarna som finns idag, jag vet att jag med lätthet skulle KUNNA göra det. Men jag är en yrkesarbetande kvinna med två barn, så jag har inte tid. (Barn som för övrigt än så länge inte verkat tagit någon större skada av förskoleverksamheten).
Ellen, jag förstår hur viktigt förskolan varit för kvinnors frigörelse. Varför tror du att jag inte fattar det? Det har inte med saken att göra. Min kritik mot förskolan har med verksamheten att göra, med dess brister samt med barns behov och utveckling. Inte med kvinnors frigörelse. Att nåt är bra för vuxna innebär inte att det är bra för barnen.
Cilla, 40% av svenska befolningen har anknytningsstörningar. Dock så är barn överlevare. De klarar sig genom jobbiga situationer. De får sällan men.
Men LD, hur kan du dra den parallellen? Det är ju inte anknytningsstörningar som är skapade av förskolan...? Det är ju otrygga anknytningsmönster skapade av föräldrabeteende. Vad har förskolediskussionen med det att göra?
För då hade du insett din dubbelmoral och ditt enorma feltänk, vilket du uppenbarligen inte gör.
40% är en ju ganska generell siffra världen över vad gäller anknytningsstörningar, så det känns ju lite väl avlägset att ens antyda att man kan härleda det till svenska förskolan.
Ellen, du måste förstå att man inte är hycklare eller tänker fel bara för att man har ett annat perspektiv.
Mina åsikter om förskolan har inget med feminism att göra.
karolin, anna - jag tror givetvis inte att föskolan har skuld i det. jag bemötte bara påståendet att svenska folket inte mår dåligt. det gör vi. Vad det sen beror på är en annan fråga.
Jag tror inte att man får men av att gå på förskola som ettåring. Lika lite som jag tror att man får men av att äta på mcdonalds tre dar i veckan. Men inget av det är nåt jag heller tror är BRA.
Jag tror förskolan kan ha negativa effekter på barnets trygghet och utveckling. Inte så pass att de blir helt störda och aldrig kan ha normala liv (måste verkligen påpeka detta eftersom att en del verkar tro att det är det jag säger. Ni vet, svartvitt tänkande) men tillräckligt.
Sen är jag kritisk mot förskolan av andra anledningar också; som den bristande genusmedvetenheten och cementerandet av könsroller, våldslekar mellan barnen, mobbing, stress och buller (jag har fått tinnitus sen jag jobbade i förskolan. Inte. Kul. Alls.) osv.
LD - naturligtvis mår många svenskar dåligt, men det beror knappast bara på förskoleverksamheten. Precis som resten av Sveriges skolverskamhet ska förskolan "fostra barn", inte uppfostra. Anknytningsproblematiken handlar om mycket mer än den pedagogiska verksamheten, mitt expertområde är inte psykologi men jag är rätt övertygad om att anknytningsproblem har att göra med den psykosociala miljön man växer upp i. Det finns inget som säger att barn som är hemma med sina föräldrar inte kan drabbas av samma problem.
Angående det du skriver till Ellen om att man inte tänker fel för att man har ett annat perspektiv: det är du själv som skriver
"De som är villiga att prioritera jämställdshetskampen är jag evigt tacksamma. Tack. From the bottom of my heart liksom. Men jag är inte villig att offra mina barn för den feministiska kampen."
När man använder en sån retorik blir det ganska tydligt att du skambelägger kvinnor som väljer att jobba istället för att vara hemma med sina barn. Om det inte är så bör du jobba lite på hur du uttrycker dig. Det är lite för enkelt att få rätt taskiga och negativa vibbar när man läser din blogg. Om det nu inte är så att du medvetet är ute efter att folk ska missförstå dig för att kunna skapa debatt.
Åh så du vrider och vänder dig. Nu är vi alltså nere vid att du enbart försvarat dig mot kritik du mött angående dina val? Framgår inte RIKTIGT av inlägget, kan vi väl båda konstatera.
Noterade att du tagit bort den länk hit som jag postat i ditt kommentarsfält. Ja, det semantiska fältet som omger adjektivet "skadlig" är ju inte så snävt att det endast tolkas som "att de blir helt störda och aldrig kan ha normala liv" (vilket dassigt grepp det där är att köra med!).
Jag blir nyfiken på vad det är du menar med "tillräckligt" gällande de negativa effekter du talar om. Kan du utveckla?
Bajsnödig: jag tar bort allt som inte är konstruktivt. Du kom inte med nån saklig kritik utan verkar bara vara ute efter att göra ner mig. Inte intresserad.
Cilla, jag uttrycker mig ibland ganska otydligt. Jag menade givetvis att det för MIG känns som att offra. Nån som har en annan övertygelse än mig gör ju val efter det och då blir det inte samma sak. Tror man att förskolan är bra för små barn så offrar man dem inte.
Jag tyckte det var ett ytterst sakligt inlägg då det rörde din grundläggande inställning i frågan.
Bajsnödig, tillägg; inlägget är skrivet EFTER min första kommentar här. Det var en snabb reflektion på den skit Ellen ofta kastar åt mitt håll och på kritik jag fått från annat håll också.
bajsnödig; du postade en länk. Hur är det sakligt?
Länken samt citatet var ett ifrågasättande av det du skrivit i en kommentar: "nu har jag inte heller konstaterat att förskolan är skadlig. tvärtom, jag skriver t.o.m att den inte är det".
Jag anser att tydlighet är av stor vikt här och därmed också att klarhet kring din åsikt i frågan är önskvärd. Du säger här att du tror att förskolan är skadlig - men det vill du inte stå för i din egen blogg? Varför?
Nu skrattar jag på riktigt åt "du postade en länk. Hur är det sakligt?"...missade först exakt hur roliga de meningarna är.
LD: Länken var väl relevant på så sätt när jag använde ordet "skadligt" så var du rätt snabb med att säga att du inte hade påstått att den var det. Vilket ju inte stämde.
LD- Då tycker jag faktiskt, i all välmening (faktiskt, jag uppmuntrar alla i hela världen att skriva mer) att tänka på hur du uttrycker dig. Även om man bara är en hobbyskrivare har man ett visst ansvar när man har hundratals människor som följer ens minsta lilla steg.
Karolin och bajsnödig, titta i mitt kommentarsfält så ser ni att jag förtydligar mig på den punkten. Jag uttryckte mig otydligt helt enkelt.
"skadlig, som i "negativ påverkan" inte att man får men av förskolan"
I inlägget ifråga skrev jag aldrig nåt om skadligt och det är det man bör bemöta.
Cilla, jag tänker på hur jag uttrycker mig hela tiden. Jag tycker jag är ganska bra på det även om jag ibland blir luddig. Jag är ingen retoriker. Min blogg är ju, som Ellen säger, en blogg om feminism för dummies av en dummie. ;-) Förvänta dig inga mästerverk. Jag är outbildad arbetarklass liksom.
Jag kan dock inte ansvara för hur folk uppfattar det jag skriver. Jag har märkt att om jag skriver nåt så simpelt som att jag tycker att gult är fult så kommer alltid en eller två personer ta illa vid sig och mena att jag hackar på dem som gillar gult.
Åh, Natashja. Att kritisera dina åsikter och din blogg är inte att kasta skit. Sluta härma Birro. Du har aktivt strävat efter att bli en offentlig person och du får den kritik som du förtjänar.
Tja, om vi ska vrida till det på det sättet så skrev jag heller inte att du hade sagt skadligt, utan jag bara använde ett annat ord för "har negativ påverkan" jag med. :-/
Ellen, nej det är det inte. Men det DU ägnar dig åt är att kasta skit. Du är inte konstruktiv eller intresserad av att ha en diskussion med mig. Bara påpeka hur dum jag är.
Karolin. Jag använde ordet skadligt och nån (du?) ifrågasatte det. Jag svarade. Inget mer än så. Inget att hetsa upp sig över. Jag var luddig men har förklarat hur jag menade.
Ja, jag är en elak människa. Det innebär inte att jag inte har rätt.
Ellen, nej det ena har inte med det andra att göra. Men nej, du har inte rätt heller. Du har en åsikt. Din åsikt om mig är inte en absolut sanning.
Skadlig som i negativ påverkan eller menlig - varför tror du att det ena skulle få passera obemärkt?
Och jag är inte intresserad av ha en diskussion med någon som är oförmögen att se sina brister och ta till sig argument. Då uppmärksammar jag hellre andra på att kejsaren är naken. Om det gör mig till en mobbare i dina ögon så är det så det är.
Ja, jag. Effekten blev att jag kunde anses tillskriva dig åsikter, trots att jag använde samma ord som du gjort (om än på ett annat ställe). Det är lite fult.
Med det sagt överlåter jag själva sakfrågan till de som för den diskussionen så bra här. En njutning att läsa.
jag har inga problem att se mina brister. Du däremot har problem att se andras perspektiv.
LD- naturligtvis kan man inte ta ansvar för hur andra tolkar något, det är inte det som är frågan. Men faktum kvarstår att dina inlägg ibland är väldigt luddiga och de som försöker argumentera mot dig får då bara korthuggna "jamendusa"-liknande svar av dig i kommentatorsfältet. Man kan inte debattera överhuvudtaget om man hela tiden går runt och tänker "jag har rätt, alla andra har fel" då är det helt omöjligt att utveckla sin kunskap inom något område. Du dumförklarar automatiskt alla som inte håller med dig, vilket känns lite löjligt. Och även om DU inte menar det så är det så det verkar, och om man läser igenom dina kommentatorsfält är det fler än jag som tycker så. Så ja, jag kan inte ta ANSVAR för hur någon tolkar det jag skriver, det är de som är det sköna med uttrycksfrihet men du måste väl ändå hålla med om att om man har en sån stor blogg som du har så är det väl bara av godo om man kan föra en saklig och relevant debatt? Jag bloggar också, men litet och relativt privat. Jag använder inte min blogg som ett uttryck för mina åsikter eftersom jag inte eftersträvar någon debatt. Hade jag gjort det hade jag antagligen uttryckt mig helt annorlunda än jag idag gör när mina läsare i stort består av vänner och familj som bor för långt bort för att kunna träffa mig och min familj dagligen.
Du säger att du inte är någon retoriker, men jag lovar att om du skulle jobba på din retorik skulle din blogg få ett otal fler läsare, och det är väl det du vill?
Jag har följt Ellens blogg länge, och jag kan faktiskt inte minnas att hon någonsin "kastat skit" på dig. Återigen en retorik som ingen vinner något på.
Cilla, Ellen har kanske skrivit om mig en eller två gånger i sin blogg så nej, här kastar hon inte så mkt skit. Men vi har möts på andra ställen; MIN blogg, twitter, familjeliv. Och oftast nämner hon inte mitt namn men tillräckligt för att jag ska veta att det är mig hon menar. Men det är mellan henne och mig.
Jag tycker dock att du är orättvis nu. Jag anstränger mig för att vara tillmötesgående och trevlig mot de som ifrågasätter mig. Jag tycker inte att man är dum för att man tycker annorlunda.
Jag får ofta kommentarer om just det; att jag är saklig och tillmötesgående, även när jag får skit. I jämförelse så är det en ganska liten minoritet som tycker att jag är elak och de är nästan uteslutande sådana som varit otrevliga och dryga mot mig först. :-)
Jag är rätt så nöjd med sättet jag uttrycker mig på. Jag når många och jag inspirerar många. Det kommer alltid finnas folk som uppfattar det man skriver negativt, oavsett hur man uttrycker det.
Och cilla,. ett tillägg: Jag har drygt 7500 läsare om dagen. Jag är övertygad om att jag har så många JUST för att jag uttrycker mig som jag gör. Jag tror inte jag skulle få fler om jag ändrade den biten.
LD- Jag är rätt övertygad om motsatsen. Dessutom skulle det vara lättare för dig att få fram dina ståndpunkter (för det är viktiga grejer du skriver om), om du gjorde det annorlunda. Jag menar inte att du ska använda ett rent vetenskapligt språk, men att hela tiden klanka ner på allt och alla som inte tycker precis som du kommer till slut leda till att ingen tar dig på allvar.
Och då måste man även ha i åtanke att väldigt många följer bloggar som de egentligen bara blir provocerade av, utan att ha minsta lilla tanke på att faktiskt ta åt sig av vad som skrivs. Framförallt dessa tror jag man kan slippa om man tänker på hur man uttrycker sig.
Men vi tycker olika. Jag tycker inte du är dum i huvudet, bajsnödig och jag tänker inte svära åt dig, för jag väljer att uttrycka mig annorlunda.
Givetvis så tar jag till mig av den kritik jag får. När den levereras så konstruktivt som du gör. Och jag jobbar hela tiden på att bli bättre på det jag gör. Det här är mitt jobb och jag tar det på allvar. Givetvis utan att förlora min autenticitet (jag vill inte vara för snäll eller för liberal heller, men nå en bra balans mellan det provokativa och det sakliga.)
Dock så tycker jag inte att jag klankar ner på allt och alla. Tvärtom, jag försöker vara väldigt noga med att inte skuldbelägga individer och skriver oftast ur ett generellt perspektiv om fenomen. Sakfrågor, inte personer. Sen så har jag givetvis stunder då jag är mindre konstruktiv och mindre trevlig, men att det skulle vara nåt jag gör "hela tiden" stämmer inte.
LD- återigen en tolkningsfråga naturligtvis. Tro mig, jag lär hundratals ungdomar varje år att det inte finns något rätt och fel när det handlar om hur man tolkar det talade och tryckta ordet och jag försöker verkligen leva efter det själv eftersom jag inte klarar av hyckleri. Men jag tolkar ofta din blogg som att du klankar ner väldigt mycket på människor som inte tycker som du gör. Och jag vill absolut inte förminska dig, som jag sa så är det jätteviktiga saker du skriver om, och det gör det i min mening ännu viktigare att kunna argumentera på ett vinnande sätt.
Jag kan bara gå på majoriteten av den feedback jag får för det är verkligen omöjligt att göra alla nöjda. Det kommer alltid finnas folk som tycker att jag hackar eller nedvärderar.
Det är ju det som är problemet Cilla. Att det är viktiga saker som presenteras på så dumt sätt.
Ellen - Ja, det är precis det jag har svårt för. Även om man "bara" är lekman är det viktigt att tänka på hur man uttrycker sig. Jag menar inte att alla ska skriva högertungt och formellt, men ibland hamnar retoriken på dagisnivå och det finns ingen som vinner på det, varken skribent eller läsare.
Klart att det är lättare för pöbeln (sorry, men jag älskar det ordet) att ta till sig information om man skriver på ett språk som de förstår, men att allt för ofta luta mot personangrepp när man blir bemött med kritik funkar inte i längden. Till slut kommer folk bli less och vad händer då med hela debatten?
Och all denna skambeläggning till höger och vänster, vafan är det bra för? Du gör som du vill, jag gör som jag vill, fine. Visst ska man kunna diskutera, men inom rimliga gränser...
Ber förresten om ursäkt om jag tog över ditt kommentatorsfält en aning igårkväll, men när det kommer till språk kan jag raljera så att öronen blöder på folk...
Cilla, nu vet jag inte om du pratar bara generellt eller syftar på mig, men personangrepp är väl att ta i från tårna!?!
Jag tycker att jag varit väldigt saklig och tillmötesgående.
Ähh! Där fick man sig för att man låg däckad med influensa och sonen spydde hela natten igår. Var är gilla-knappen? Det är precis DETTA jag saknar på LD blogg. En vettig diskussion, eller försök till en vettig diskussion.
Ps. Intressant det där med antal besökare. Jag har några feelgood-bloggar jag läser och sen några som jag nästan hoppas jag ska irritera mig på (ovan nämnda och tex Katrin Z).
Jag tycker det är så synd att diskussioner ofta landar i att tidig inskolning skulle vara ett måste för feminism och jämställdhet. Att ens antyda att barn kan, på gruppnivå, öka risken för psykisk ohälsa i längden är liksom helt tabu.
Utifrån det jag har läst om utvecklingspsykologi, anknytning och prevention av psykisk ohälsa så finns dock sådana samband. Inte så att varje barn som skolas in före två års ålder far illa, absolut inte, men som sagt på gruppnivå.
En forskare jag mötte berättade om en utredning om just tidpunkt för inskolning som var så känslig att hen inte ens kunde berätta om resultatet.
Jag tror allt mer på vikten av att låta barn, med goda relationer inom familjen, vara hemma så mycket som är möjligt. Men det behöver ju inte på något sätt betyda att det är kvinnan som ska vara hemma den här tiden!
Sen förstår jag också att debatterna tangerar varandra, när barn är hemma längre är generellt kvinnan den som vårdar. Men kan vi inte diskutera hur det kan förändras samtidigt som barnen är hemma mer än 1-2 år?
Emma: precis, nästan alla jag känner läser "lady dahmer"s blogg, ingen gör det för att de gillar den. Så den där besöksstatistiken ger jag inte mycket för.
Det är ju snarare så att forskning och metastudier visar på fkertalet positiva effekter vid tidig förskolestart.
Skulle du ha försökt vara saklig, LD? Du har vridit och vänt dig från start, någonstans måste du väl ändå inse att du trampat rätt snett i den här frågan? Det duger inte att i efterhand säga att "jamen det är bara min åsikt, offra barnen gäller bara för mig" eller löjliggöra de som kommenterat med att försöka göra gällande att man läst ditt "jag tror att förskolan är skadlig" som att du menar att man "aldrig kan leva ett normalt liv". Lägg av! Otroligt fult och genomskinligt.
Inte heller publicerade du min kommentar där jag - oerhört sakligt - förklarar varför det spelar roll att du kallar förskolan "ditt jobb".
Du backar, vränger och förlöjligar. Turligt nog så är det många som genomskådar det.
"Saklig". Jo, jag kände verkligen att den där sista kommentaren till mig om normalbegåvning var saklig.
Sen tycker jag också att det är viktigt med en balanserad diskussion om förskolans eventuella för- och nackdelar, men jag kan känna att utgångsläget ska vara hur vi förbättrar, inte att förkasta hela verksamheten (särskilt inte eftersom den är fullständigt grundläggande för självförsörjning).
Nja, det visar på ökade kognitiva och språkliga färdigheter om jag inte minns fel, inte psykisk ohälsa. Dessutom har man i studierna ofta lagt samman barn som startar mellan 12 och 40 månader.
Dessutom är det så klart svårt att få till en bra studie eftersom det, i princip, är omöjligt att få till bra grupper att jämföra med. Vid 2 års ålder är över 91% av alla barn inskrivna i någon barnomsorg. De resterande 8% procenten är knappast en grupp som är representativ för hela populationen.
Hur utredningen som forskaren hänvisade till var gjord vet jag inte. Och några säkra slutsatser går knappast att dra åt något håll. Det enda är att barn med problem i hemmet absolut mår bra av tidig förskola.
Argumentet som framförs av vissa är att den ökade psykiska ohälsan bland unga skulle kunna kopplas till den stora ökningen av förskoleaktivitet hos små barn. Där finns många frågor, en del är skeptiska till att ökningen finns i den omfattning som studier visar. ATt det enbart skulle vara kopplat till förskola, om nu ohälsan ökar, är också ganska drastiskt.
Men utifrån anknytningsteori och utvecklingspsykologisk förskning så kan man ändå se en hel del fördelar med att vänta ett par år till. SEn är barn olika, föräldrar är olika och omständigheter olika. Som någon nämnde tidigare så är förutsättningarna på den aktuella förskolan otroligt relevanta. Men också barnets personlighet och förälderns inställning till att vara hemma.
Karolin: Jag tycker inte heller att förskolan ska "förkastas" och det är nog få som gör. Däremot kan man diskutera om man inte borde möjliggöra eller uppmuntra BÅDA föräldrarna till ett barn att vara hemma längre för att bygga upp språk, anknytning och mentaliseringsförmåga ordentligt innan förskola.
När väl barnet kommer upp i ålder tror jag att förskola är direkt nyttigt. Att socialisera med andra barn, relatera och lära känna andra vuxna, prova nya lekar och aktiviteter osv. Jätteviktigt!
Minnia - de senaste visar också på ökad social trygghet och tillhörighet, vilket väl i allra största grad hör ihop med psykiskt välmående längre upp i åldrarna. Dessutom ökar jämlikheten i skolan i områden med hög andel barn i förskolan (eller liknande verksamhete), vilket också är en fördel med förskola.
Så till sakfrågan.
Som sagt: klart att det finns rent ut sagt dåliga förskolor. Och jag tycker också att det är dåligt med för stora barngrupper, där de finns.
Men lösningen på det är INTE att slå till med någon pseudovetenskaplig tvärsäkerhet och säga att förskolan är skadlig. Det är skitsnack helt enkelt. Lösningen (enligt mig) är att verka för att pengar ska gå till förskolan istället för till friskolor som gör vinst/vårdnadsbidrag/politikerlöner/skrytbyggen, dvs att motverka problemet politiskt. Inte att t.ex. förlänga föräldraledigheten, are you fucking kidding me?
Vi har redan en enormt generös föräldraledighet. Vill man nu vara hemma längre och amma och fika dagarna i ända så får man väl göra det på egen bekostnad. Och det kan man ju självklart göra, men det klingar jäkligt illa med att samtidigt kalla sig för feministisk missionär.
Ellen: Ja, det behöver satsas mer på förskolorna. Jag skulle gärna se en lag som begränsade barngruppernas storlek till exempel.
Nej, det går absolut inte att säga att förskolan är skadlig för alla små barn i alla omständigheter.
Nej, föräldraförsäkringen är omfattande. Jag ser heller inte någon poäng med att förlänga den.
Men, jag menar att det finns en hel del som tyder på att VISSA barn kan ta skada av en för tidig inskolning. Det är en kritisk tid i barns anknytning under åldern 12-18 (cirka). Jag förstår inte varför det helt måste avfärdas.
Visst kan man vara hemma och amma och fika på egen bekostnad. Men man kan också vara hemma med sina barn och aktivera dessa på ett sätt som motsvarar förskoleaktiviteter. Detta bör man också göra tillsammans som föräldrar, därmed förstår jag inte varför du drar in feminism i det här.
Genom att arbeta kortare dagar, färre dagar, spara ihop pengar innan, läsa vidare på distans, arbeta hemifrån eller dyl. kan FLER vara hemma längre. Det skulle jag önska.
Minnia - klart att VISSA barn kan ta skada av förskola. Precis som att vissa barn säkert tar skada av att gå hemma med mamma. Det är ju inte på en individnivå diskussionen förs.
Och det är en feministisk fråga eftersom det är kvinnorna som är hemma med barnen. Det är inte männen. Hade det varit något som föräldrarna delar på så hade det varit en annan sak, men det ÄR det ju inte och vi måste ju föra diskussionen i den kontext vi befinner oss i. Allt annat är ju orealistiskt.
Jag tycker det är märkligt att vara emot förskolan som feminist, precis som jag skulle reagera på någon som vill vara feminismens ansikte utåt men är emot aborter, kvinnlig rösträtt, skilsmässor eller allas rätt till utbildning. Det är såna fundamentala byggstenar när det kommer till kvinnors frigörelse att jag inte kan låta bli att reagera starkt när man har mage att klaga på sånt, men tro att man gör någon nytta om man klagar på smått könsstereotypa barnprogram på bolibompa.
Skicka en kommentar