söndag 19 februari 2012

Det är som det är.

Vaknade med halsont i morse. Eller rättare sagt så hade jag redan ont i halsen när jag gick och till sängs igår, men nu på morgonen var det sådär att man undrar hur man någonsin ska kunna svälja igen. Många koppar te senare är halsontet ungefär lika illa som förut, och det känns "sådär" kul att jag verkar bli sjuk just inför den här veckan. Sportlov och allt.

Inte för att mina ungar är lediga. Det känns som att de borde vara det, för jag är ju "ändå hemma". Lite så inbillar jag mig att personalen på fritids och förskola tänker. Att "hon är ju ändå hemma, varför ska inte ungarna vara hemma då?". Jag har ju eget företag, då kan man väl styra och ställa med sina tider som man vill? Jo, visst. Jag har snart deadline på en artikel, en bok att översätta, ett möte på en reklambyrå - vilken dag det blir vet jag inte än - och så ovanpå det allt annat som tillkommer. Ringande och mötesinbokningar och jag vet inte allt. För inte katten tar mitt företag lov bara för att ungarna har lov.

Och det larviga är ju att de vill vara där. Att jag till och med har frågat ifall de ville vara lediga en extra dag, med nattarbete som påföljd för mig, men nej.

Det skulle vara enklare om jag hade ett kontor tror jag. Då hade jag ju inte "ändå varit hemma".

Eller så hade det väl varit enklare ifall jag gett blanka fan i vad andra tycker och tänker. Men alltså, that's not gonna happen.


5 kommentarer:

Malinka sa...

Jamen faktiskt Ellen, du jobbar ju. Och om du ska fortsätta jobba som egen måste du lära dig att skita i vad andra – eventuellt – tycker och tänker.

Ja ja, jag är ju helt befriad från just den där sortens skuldkänslor så jag fattar väl inte. Men det är så vansinnigt onödigt att tänka på vad "folk" tycker.

Johanna F sa...

Oh yes... jag vet vad du menar. Jag som "bara pluggar", eller just nu "bara är mammaledig", har ju såklart min stora hemma alla lov och lite till. Jag är ju bara hemma...!

Anna sa...

Men alltså om du inbillar dig att de tycker det så är det väl inte säkert att de verkligen gör det? Eller har de sagt något? För det är ju konstigt, finns ju ganska många som jobbar hemifrån så det borde ju inte vara något chockerande med hur det fungerar?

Ellen sa...

Anna - nej, det sitter med största sannolikhet HELT i mitt huvud. Men det är ju rösterna i mitt huvud jag lyssnar på. ;-)

Jag tror att det är det här att jag har Majken hemma samtidigt som gör att det känns extra krångligt. Men det är ju "lite" skillnad på en bebis som sover flera timmar per dag och i övrigt är nöjd med att krypa runt och pyssla själv, och på två stora barn som vill ha sysselsättning hela tiden. Eller som låter väldigt mycket när de har tråkigt. ;-)

Som sagt: det sitter säkert bara i mitt huvud. Men det gör väl de flesta nojor.

Jenny i Malmö sa...

Well, det känns likadant för mig.
Min 4,5-åring går 15 timmar/vecka på förskola då det är så många timmar hon har rätt till nu när jag är föräldraledig.

I torsdags var hon hemma med mig och spelade datorspel i princip hela dagen medan jag bar runt och kämpade med att roa lillasyster. Vi var ute en sväng på en tom lekplats också.

När jag hämtat henne på förskolan i fredags berättade hon glatt medan hon hoppade i vattenpölar vad de gjort under dagen och vilka hon lekt med. Jag är så otroligt tacksam att vi i alla fall har 15 tim/vecka. Både för hennes och för min skull. Jag har inte alls den tid om dagarna för henne som hon skulle behöva och som jag skulle vilja.
Det är då man råkar läsa någon tråd på Familjeliv om att man är usel som förälder som skickar sitt barn till förskolan när man faktiskt "bara är hemma".

Men som någon klok människa har sagt "Det är som det är". ;)