onsdag 22 februari 2012

Det bara "råkar" bli så. Varje gång.

Insikt: jag har ett klart och tydligt regelverk för vilka deltagare jag gillar i olika realityserier.

I Amazing Race ogillar jag alltid den mörkhåriga killen med sin blonda tjej. Alltid. Jag vet det liksom redan när de presenterar deltagarna. "Jag kommer ogilla det här laget". Och så visar det sig, alltid, att de är dumma i huvudet och använder uttryck som "alfahane" och "survival of the fittest" i betydelsen "starkast vinner" och så visar det sig att jag har rätt. Igen. De jag gillar är alltid underdogs. Otränade eller yngre eller inte så snygga. Eller gamla. Dock att jag väldigt väldigt sällan gillar lag som består av en mamma och hennes son. Typ aldrig.

I Tyras freak show America's Next Top Model hejar jag alltid på en vit tjej. Always. Och typ alltid på plusmodellen. Vilket ju i sig kanske inte är konstigt eftersom jag tycker att hon är snyggast och så. Men det där att jag aldrig hejar på en svart tjej? Konstigt. Och pinsamt, när jag tänker efter.

I matlagningsserierna jag slöföljer hejar jag oftast på unga tjejer. Gärna mörkhåriga. Eller möjligtvis någon ung kille som är nördigt söt utan att veta om det. Är det någon obskyr dokusåpa om hemmafruar gillar jag alltid bäst den som är utanför gemenskapen. Ni vet, den som anses vara bitchen för att hon inte passar ihop med de andra.

Egentligen behöver jag inte se själva serierna, jag kan bara kolla på beskrivningen av deltagarna och sedan vet jag vilka jag kommer gilla.

Ren slump. Så klart.

Inga kommentarer: