Häromdagen skrev en bekant en status som gick ut på att förlöjliga en liten bebis utseende. Exakt såhär löd statusen:
"Tänker på när jag lämnade Alice på förskolan i morse då en liten charmig tjej på 14 månader kommer fram till Alice med ett stort leende och vill kramas välkommen. Den lilla må vara charmig, men har utseendet helt emot sig då hon närmast kan beskrivas som Darth Vader utan sin hjälm i en av de sista scenerna i "Jedins återkomst". Alice svarar så klart med ett gallskrik och en mängd krokodiltårar. :D"
Eftersom jag aldrig kan hålla tyst så kommenterade jag. Först det felaktiga användandet av ordet "krokodiltårar", för jag tycker väl att om man är lärare så ska man ha koll på det. Och okej, det var väl lite väl besserwissrigt. Men sedan även sättet att beskriva ett barns utseende. För hey - jag är inte den som påstår att alla barn är söta. Snarare tvärtom. Just därför kände jag väl att när till och med jag reagerar på de ord man använder om ett litet barn så är det illa.
Eller jag vet inte, man kanske ska hålla käften om sånt? Gör ni det? Låter ni rasistiska eller sexistiska eller fördomsfulla eller elaka saker passera utan att ni lägger er i? Är det bara jag som inte kan hålla tyst?
Resultatet efter att jag sakligt påpekat att jag inte tycker att man uttrycker sig så om ett barn blev nämligen att vi inte är vänner på facebook längre. På samma sätt som jag nyligen "förlorade" (så himla dramatiskt ord när det varken gör från eller till) en facebookvän genom att ifrågasätta användandet av ordet negerboll.
Så alltså. Kan ni hålla tyst om ni råkar se något på facebook som ni verkligen tycker är över gränsen? Hur lyckas ni? Om inte - har ni några "vänner" kvar?
13 kommentarer:
Nej, jag kan inte hålla tyst! Nu har det som tur är inte hänt så många gånger, men några gånger har det blivit lite hätskt. Jag säger ifrån, ifrågasätter och förväntar mig svar och rätt var det är har jag en vän mindre. Någon gång har jag själv tagit bort någon som vän och sedan skickat ett meddelande om varför. Typ när man länkar till "lustiga" rasistiska serier eller skriver "fyndiga" skämt om invandrare.
Inte mindre än tre gånger har det dessutom hänt att FB-vänner skrivit otroligt nedvärderande om unga mammor, i stil med "ta barnen ifrån alla som föder innan de är myndiga" och där brukar det räcka med ett "jasså...?" innan de skäms, ber om ursäkt och raderar sin status.
(Jag blev gravid vid 16 och fick min son när jag var 17, vilket alla mina vänner på FB naturligtvis vet egentligen)
Nej, jag håller (oftast) inte käft. Trots att jag är extremt konflikträdd känns det viktigt att sätta ner foten och vara tydlig med att vissa saker inte är okej. Om någon har visat tecken på rasistiska tendenser ifrågasätter jag, diskuterar färdigt och sedan tar jag bort personen som vän.
varför fick hon inte beskriva barnet som fult? det fick man ju göra?
Det fanns liksom ingen humoristisk poäng ens...? Personen ville ju verkligen bara tala om att den mött ett fult barn. Dessutom taffligt skrivet.
Näe jag säger/skulle säga till.
Nej, jag verkar ha valt ut mina vänner väl. Ibland är det däremot deras vänner som uttrycker sig jävligt klantigt i statuskommentarerna, och där brukar jag göra en avvägning: Är det något grovt (rasistiskt, sexistisk, homofobiskt) eller något rent felaktigt eller bara dumt. Är det bara dumt säger jag ingenting.
Undantaget till bara dumt-restriktionerna är några av min kusins "vänner" som i alla hennes klagostatusar (hon bor i Uppsala och jobbar i Sthlm, tar sig fram och tillbaka med tåg, say no more, och har ett s.k. ansvarsfullt jobb med en del övertid) nästan alltid klämmer in något som "gumman, du borde försöka hitta ett jobb lite närmare/jobba lite mindre/inte vara så karriäristisk så att du kan vara mer med barnen". Jag blir SÅ FÖRBANNAD! Och tänker att jag faktiskt är hennes ÄLDRE KUSIN och har rätt att trycka till idioter! (Vi har samma efternamn som stavas lite o-vanligt, så det syns i alla fall att vi är släkt.)
Jag är också ganska konflikträdd. Eller inte rädd, men lite konservativ när det gäller att konfrontera.
Men rasistiska, sexistiska och jävligt dumma statusuppfateringar eller bilder. Det jävligaste är att det är min ena bror som står för det mesta eländet. Han har en del att lära så att säga. Däremot har jag inte förlorat några fb-vänner pga det.
Måste fråga en sak. När du såg statusen - blandades ditt förakt med åtrå?
Jag skulle inte ens komma på tanken att bli FB-kompis med sådär knepiga människor...Men skulle det råkat ha hänt skulle jag absolut reagerat och sen ha plockat bort dem själv.
Jag har inte vänner som gör såna statusuppdateringar. Rasistiska eller sexistiska statusar skulle jag inte låta passera. Det om barnet var ju jäkligt illa, men jag skulle eventuellt nöja mig med att tycka att vederbörande var dum i huvudet och kanske unfrienda själv på stående fot.
Det är jättebra att du blir av med de där äggen från din friendlist.
Jag tycker att det är värre när det är personer man är mer än bara bekant med. Är det någon man endast har en FB relation med, så kan jag oftast låta bli att kommentera. Men hur gör man när det är personer man faktiskt träffar? En av mina vänner arbetar som lärare, och skrev något om problem att motivera elever. Och en vän till honom, bekant till mig, även han lärare, svarade med en kommentar som jag tyckte var vidrig. Något i stil med att vissa elever är idioter, så de kommer ändå inte att förstå, det är ingen idé att försöka dikutera med sådana neanderalare. Jag kan inte förstå att man som lärare kan uttrycka sig så överhuvudtaget, men särskilt inte på FB. Jag väntade för att se om någon annan skulle reagera, men icke. Så jag ville inte vara den bitchiga som klagar och har åsikter om allt, vilket jag redan är känd för i verkliga livet...
"svarar såklart med att skrika" vilket ägg till morsa tycker jag. Hon drar liksom slutsatsen att det var ungen som var ful istället för att hennes eget barn kanske inte vill kramas just då. Nej men fula människor får man ju skratta och skrika åt, undrar vad hennes barn får för värderingar när morsan dra sådana slutsatser.
Oooh, att vara tyst om saker jag närmast stör mig på är som att ge fasen i att smaka kakan jag nyss bakat. Oerhört svårt.
Jeez!? Sicket spån till människa den där?! Håller med "Anonym" precis här ovanför, hujedamej för de värderingar som kom med modersmjölken där :(
För att besvara din fråga: nä, jag håller inte tyst och eftersom jag glömmer att folk generellt (jaaa, jag drar aaalllaa över samma kam :) inte kan diskutera i skrift så hamnar jag allt som oftast i prekära situationer på FB.. varenda gång ångrar jag mig, förutom två gånger. Ena gången var när jag helt misslyckat försökte peppa en förskolepedagog i en "föräldrar-till-barn-på-förskola-i-minkommun"-grupp till att göra mycket mer än bara trösta och läsa saga på jobbet (oj sicken besvärlig diskussion det blev av det som var helt ärligt positivt) och andra var när jag gav mig in i en "SD är minsann inte rasistiskt"-diskussion. Den första diskussionen ångrar jag inte för att jag tycker det är viktigt att pedagoger står för sin kompetens. Den andra gick jag såklart lottlös ur och ingen enda förstod säkert hur jag menade men jag visade iaf att jag inte håller med, tillräckligt viktigt i sammanhanget tycker jag!
Sorry romanen. Jag hoppas jag inte skrivit för mycket och klantat mig nu igen...?!
Skicka en kommentar