fredag 23 mars 2012

Det är för mycket fel i världen.

Jag växlar mellan att vilja skriva euforiska inlägg om hur lycklig jag är just nu. Jamen våren! Och familjen! Ungarna! Så jäkla blessed jag är ändå. Just nu flyter allt på så bra att folk borde störa sig på oss.

Just ja! Jag växlar, som sagt. (Måste ju vara jordens konstigaste mening i början av det här inlägget? Låt stå, för sedelärande exempel.) För ibland vill jag bara skriva om hur jävla arg jag är. På allt och alla.På idiotin. Jag orkar inte vara så här arg, men hur ska jag kunna låta bli? Är det bara jag, eller har inte världen gått och blivit helt galen? Dessa vider i regeringen. Åh, vi ska sänka löner och prioritera rika och tvångssterilisera och utvisa och kränka och förnedra sjukskrivna och tvångsövervaka befolkningen och dra åt helvete vad jag önskar att de drabbas av galopperande syfilis hela högen. Och så allt feministhat och kvinnoförakt. Att det finns människor som på allvar använder ordet "sliddjur"? Jag orkar inte, jag gör inte det.

Och vi förstör vår planet och snart kommer en ny förintelse, sanktionerad av rassepartier i hela Europa. För varför skulle vi lära oss av historien? Det vore ju alldeles för... bra. Istället ska vi hata och hata och hota och inskränka och utvisa och demonisera och jag ORKAR INTE.

Hat föder hat, jag känner det i hela min kropp. Jag går omkring och känner mig som en lycklig krutdurk, ungefär. Hjärta och själ harmoniska och lugna. Hjärna och intellekt rasande förtvivlat förbannade.

Snälla säg att det går över när man blir äldre? Att jag kommer vakna och liksom asså ba jag bryyyr mig inte. Jag får 200 kronor mer kvar i plånboken, så jag skiter i resten. Jag har det ju bra. Vi har det ju bra. Det räcker.

Visst blir man lugnare med åldern? Mindre brydd? Mer blasé?
Snälla säg att det är så. För jag orkar inte vara så här schizofren längre.

(Och nej, jag orkar inte engagera mig politiskt heller. Det känns så hopplöst. Och rent tidsmässigt funkar det inte heller, men det är ju mer en undanflykt. Hopplösheten är det värsta. Då stannar jag hellre hemma i min lyckliga lilla kokong och myyyyyyser med mina välartade barn och designtapeter.)

4 kommentarer:

Helen Rosenberg sa...

Men det du gör med dina politiska inlägg... det måste väl ändå klassificeras som något sorts politiskt engagemang? Alla som är aktiva kan ju knappast ägna sig åt samma sak, och jag förutsätter nu att din blogg är åtminstone relativt läst (det förtjänar den och än mer) och då når ju du ut till alla som läser med ditt budskap.

Och vi som är/har varit politiskt aktiva, det är ju precis vad vi ägnar vårt engagemang åt - försöker nå ut till folk med vårt budskap.

Bondhustrun sa...

Min kommentar om mongo hamnade visst på fel inlägg. Det skulle hit.

Ellen sa...

Är det? Lika illa med ordet mongo? Oj, jag har alltid bara hört det användas som synonym till idiot. Då ändrar jag.

Bondhustrun sa...

Ja, det används ju som idiot, men det är ju ett förlegat ord för människor med Downs syndrom och Jag blir lite jobbigt allergisk mot både användningen av det som skällsord och om folk med Downs. Det är ungefär som neger. Inget som man som feminist och antirasist bör ha i sitt ordförråd helt enkelt. Och när mansäger det som idiot är det ju lite som att säga Downs = idiot.
Förlåt att jag är pk men det ser så illa ut. Du vet att jag tokgillar dig. Det är bara ordet som är fel!