måndag 25 juni 2012

Hej och välkommen till min stora skräck.

Förr var min största skräck att bli en sån som nästan bara bloggar om sina barn/föräldraskapet. Och nu? Tja... livin' the nightmare! Uppenbarligen.

Jag vill inte vara sån här. Jag tycker att det är jättetråkigt. Men, jag får inga andra intryck. Jag är hemma med barn och jobbar hemifrån och träffar knappt människor och lyckas inte formulera något om något, och när jag väl hittar något att blogga om så har någon annan redan gjort det. Visserligen ofta sämre, men ändå.

Ni kanske inte bryr er? Vissa av er kanske till och med önskar mer föräldrasnack och mindre info om vem jag vill ligga med? (Väldigt märkliga prioriteringar i såna fall, men vem är jag att döma?). Nåja, det struntar jag faktiskt i om jag ska vara ärlig. JAG vill inte ha det såhär. JAG vill inte att det enda jag har något att säga om är barn och familjeliv och Familjeliv. JAG vill inte vara mamma i första hand och egen tänkande individ i andra hand.

Lösningen på detta är ungefär alltid att sminka upp mig till tänderna, klä mig som en dragqueen och dricka mig full och gå ut och dansa. Så det ska jag göra på lördag. Och visst, det gör under för mitt välbefinnande, men ger inte så mycket för bloggen, så det gynnar ju inte den. Min blogg är mitt fjärde barn, så är det bara. Mitt ytterst försummade, negligerade och eftersatta fjärde barn. Det som växer upp till en bitter människa som skriver en mycket osammanhängande bok om hur förskräcklig förälder jag var. Usch, jag skäms redan. Tur att bloggen kommer ta en pseudonym i alla fall, något hyfs lär den ha.

Var var jag nu? Jo, att jag inte trivs med att bara blogga om barn och sånt hela tiden. Ska bättre mig, ska försöka bättra mig! Ska också försöka att inte helt ta bort alla "jag" i texten. Jag lovar.






2 kommentarer:

Rammis sa...

Nu har jag läst igenom hela din blogg och, what can i say? Loves it!
Jag har oftast tagit fram surfplattan och läst medans jag ammad bebisen och stundtals fått fnissattacker så illa att jag riskerat att väcka den lilla!
Jag känner igen mig massor i dig och jag tror tamejtusan vi drar samma kupstorlek!
Fortsätt bara vara du!

Och för att inte bli helt ot: Jag tror bloggen följer ens liv på så sätt att ämnet skiftar efter olika växlingar, ett tag är det mycket hår, sen blir det mer av inredning och just nu barnen, inga fel! :-)

Får man önska nåt också? Lite inläggsinspiration kanske?

Jag är så vansinnigt nyfiken på hur det ser ut hemma hos er! Alltså, vi har ju fått se vardagsrummet och köket och barnens rum, men resten. Resten vill vi (jag) se :-)

Ellen sa...

Men åh, vad himla glad jag blev nu! Vad kul att du gillar min blogg, jag blir alltid så glad när jag får höra det!

Alltså, vi har ju inte så jättestort. Det är väl bara vårt sovrum ni inte har fått se och det är mest för att då måste jag ju bädda sängen och det orkar jag aldrig. ;-) Något badrum också, men det är alltid så jäkla stökigt. :-D