Ibland så surfar jag på svinroliga jobb på arbetsförmedlingen och om jag hittar något sånt där extra härligt så brukar jag börja titta på hus och liknande i staden jobbet finns i. Och så låtsas jag att vi ska flytta dit. Planerar, funderar, hemnetsurfar.
I fantasin är det rätt härligt att bara ta allt och flytta. Börja om helt och hållet.
I verkligheten? Inte alls särskilt lockande. Alls. Vi har allt här: familj, vänner, jobb, hus. Nåja, huset går ju att byta och det är inte som att barnen har sådär massor av bästisar som de skulle sakna, men vi trivs. Vill inte flytta.
Men nog är det rätt mysigt att låtsas ett tag. Drömma sig bort till något där allt är nytt och oväntat och man fortfarande är nyfiken. Spännande! I små doser och i fantasin, that is.
3 kommentarer:
Tja, men varför bara i fantasin? :-)
Min plan är att vi ska flytta/jobba utomlands ett par år. Och sen komma tillbaka. Hade så gärna velat ge mina barn ett andra språk, vidgade vyer och en lärorik erfarenhet. Bara den lilla sejouren vi gjorde en termin i Bryssel gav mersmak.
Jo men utomlands vill jag också bo något år eller så. Men att dra iväg inom Sverige? Bort från skyddsnät, vänner, familj osv? Det frestar inte på riktigt.
Tyvärr har vi inga direkta möjligheter att jobba utomlands någon av oss, det hade ju varit jättebra om man via jobbet kunde förlägga tjänsten utomlands några år. Vilken upplevelse!
Aldrig i livet att jag hade dragit utomlands nu! Jag är för gammal för kulturkrockar och att inte få leva med mitt första språk, och jag vill inte bo så långt bort från min mamma.
Däremot ska förstås Barnet uppmuntras att plugga och jobba utomlands, men får hon för sig att flytta till Nya Zeeland sen får jag nog baske mig följa efter...
Skicka en kommentar