torsdag 16 mars 2017

Hej Adhd!

I måndags fick jag svaret på min utredning jag gjort senaste månaden. Jag har adhd. Det var ett inte-så-oväntat men bra-att-få-bekräftat besked som gjorde mig glad. Nu kan jag få medicin. Hjälp. Nåt som förklarar!

Jag har aldrig trott att jag har adhd. Jag har snarare varit inne på mycket annat för att förklara varför jag upplever att jag är annorlunda än andra och varför så mycket är så svårt för mig. Borderline, aspergers, bipolär... ja men ni vet ju hur man googlar och har sig.

Sedan, i samband med ett läkarbesök för ett av barnen, ställde en läkare några frågor till mig och det var så himla spot on att jag baxnade.

"Hur bra är du på att göra tråkiga, monotona arbeten?"
(Kan inte alls, har inte betalt en räkning i mitt liv.)

"Hur fungerar du med människor som är långsamma?"
(Jag vill slå ihjäl dem)

"Hoppar din hjärna ofta från ämne till ämne?"
(Här frustade min man rakt ut av skratt pga så rätt.)

I alla fall så sa läkaren efter dessa frågor (och några fler) att han tyckte att det lät som att jag har adhd/add men har klarat mig bra genom skolgången på grund av hög begåvning.

Jag sa ungefär "Men jag är ju lat, jag kan inte ha adhd" eftersom jag, well, är lat.
(Eller inte, mer om det sen)

MEN - och det här tror jag är jätteviktigt att många förstår - han påpekade att HJÄRNAN kan fortfarande rusa runt även om KROPPEN är stilla. Och så är det ju för mig. Det måste alltid hända flera saker i min hjärna, mina tankar rusar omkring och jag behöver ofta fokusera på 2-3 saker samtidigt för att orka med.

Sen sa jag ungefär "men jag har ju klarat mig jättebra i skolan, jag kan ju inte ha adhd?". Och här kommer nummer två av aha-moment, när han påpekade att din koncentrationsnivå ska matcha din begåvningsnivå. Har du hög intelligens ska du också ha hög koncentrationsnivå. Matchar det inte det så kan det orsaka ett funktionshinder eftersom du inte klarar av att leverera på den nivå du borde och förväntas.

Jaja, efter detta läkarmöte gick jag hem och googlade add/adhd och kände bara att ja, det här är ju jag? Hur kunde jag ha missat det förut? Det är ju PRECIS såhär jag fungerar? Ibland började jag gråta eftersom det var såna saker som jag fått så liten förståelse för tidigare. Till exempel hur jag älskar att vara full eftersom allting i hjärnan saktar ner då och jag kan vara mer närvarande.

Så, redan lång story lite kortare: jag skickade remiss för utredning, fick vänta i två månader (hata privatisering av vård men förlåt, jag orkade inte stå i kö), gjorde utredning som var asjobbig men bra, och fick min diagnos. Och det var adhd, inte add. Där ser man.

Nu ska jag lista ut vart i Örebro jag ska vända mig för att få medicin och sen ska vi se om jag kanske kan klara av sånt som tidigare varit mig övermäktigt. Göra saker utan motivation. Organisera mitt arbete. Stå ut med korkade människor. Hantera mitt humör. Inte ta beslut baserade på rastlöshet. Osv osv. Tänk om jag kan, jag vet inte, jobba som normala människor? Inte bränna ut mig? Alla dessa möjligheter!

Kvinnor med adhd är underdiagnostiserade och det är inte konstigt när vi ser en sjövild liten unge eller en stökig ung kille framför oss när vi hör "adhd". För mig var det ögonöppnande att inse att jag inte är lat, jag är bara oerhört motivationsstyrd pga ett psykiskt funktionshinder. Jag är inte slarvig och klantig, jag har sämre förutsättningar att hålla ordning på saker. Jag är inte otacksam och gnällig, jag bär på en kronisk rastlöshet. Det är fel på mig, o ja, men det finns en ANLEDNING. Det spelar ingen roll att jag sagt åt mig själv att skärpa mig en miljon gånger, jag har ju inte förutsättningarna att göra det. Det som jag tycker är så svårt, att jag tycker det är så kämpigt att vara vuxen, att jag inte fattar varför jag inte gör MER av mina förutsättningar - det grundar sig i något.

Detta något är adhd.

(Ps jag vill även påpeka att jag är smartare än 90-95% av befolkningen vilket stödjer min tes om att alla är idioter. Det är för sorgligt med världen om jag tillhör de smartaste, särskilt eftersom jag först härom året insåg att USA är granne med Ryssland om man tittar på en jordglob.)


6 kommentarer:

Unknown sa...

Skönt att ha fått svar.

Vilken privat klinik (?) gick du till? Vill hjälpa min man få utredning asap, gå vanliga vägen fingerar inte alls.

Unknown sa...

När du nämner adhd och hög intelligens tycker jag att du ska googla twice exceptional. En hög intelligens kan dölja en adhd och en adhd kan dölja en hög intelligens. Du är ovanlig, men långt i från ensam.

Amanda sa...

Så pass intressant. Grattis (?) till beskedet.
/Älskar också berusning

Ellen sa...

Jag gick till Cereb i Sthlm, man kan skicka egenremiss via deras hemsida.

Anonym sa...

Hej Ellen, hur lång tid tog din utredning och vad innehöll den? Nyfiken på att skicka en egenremiss jag med men tycker det verkar läskigt med tester

N sa...

Hej!

Har precis varit med om något liknande och mindes det här inlägget eftersom jag när jag läste det kände igen mig i din beskrivning av dig som person (gör ofta det i din blogg, känner igen mig alltså och det är så fint eftersom min vänskapskrets mer eller mindre är icke existerande). Jag trodde att jag blivit deprimerad pga känner ingen glädje längre och gick till terapeut som bara "jag kan inte hjälpa dig" och remitterade vidare till psykiatriker. Var där i förrgår och han gjorde ungefär som din läkare, ställde lite frågor och ba "du är inte deprimerad, du är hjärntrött för du har adhd..." Innan tänkte jag typ att jag bara har lite drag av det? Men att jag är för högfungerande typ? Högskoleutbildad, betalar mina räkningar och allt. Å andra sidan skapar och har jag skapat sjukt mycket kaos genom åren i allt från relationer, hoppade av skolan, klarar inte av att jobba på samma ställe mer än typ ett år för blir så rastlös och helt inkapabel att göra en sak i taget.

Så nu ska jag påbörja utredning och det är väl inte diagnosen i sig jag vill åt, för många har trots allt sagt åt mig att jag har adhd (kanske på skoj?) genom åren - men medicinering, jag kanske kan funka mer normalt? Typ vara nöjd? Inte så rastlös och behålla fokus och inte bli hjärntrött? (Och hjälpa mitt barn som redan har samma diagnos på bättre sätt?) Så önskemål om blogginlägg; hur har det varit för dig med medicinering? Märkte du skillnad och i så fall på vilket sätt?